Min farfar var fältamiral, varför skulle jag inte bära hans bågar?

Min familj har alltid samlat på en massa saker. Alltifrån gammalt bråte till fina släktklenoder. Till den senare kategorin hör ett par glasögon som tillhört min farfars far.

Under min uppväxt hade de alltid legat hemma hos farfar och jag och min bror hade ibland på oss glasögonen när vi var på besök och lekte.

Som tonåring ställde jag en gång frågan till farfar om han inte var rädd att jag eller min bror skulle råka ha sönder glasögonen. Vi var ju allt annat än varsamma. Men farfar sa att hans far hade varit fältamiral och att om de där glasögonen tål krig och hårda klimat, så ska väl inte lite barnlek förstöra dem. Dessutom, tillade han, kändes det på något vis bra att se glasögonen leva vidare med den nya generationen.

Åren förflöt och jag tänkte inte så mycket på de där glasögonen förrän för något år sedan när farfar gick bort. Jag och min bror var återigen i farfars hus och vi rensade bland bråte och klenoder. Då såg jag glasögonen liggande i en bokhylla. Jag tog av mig mina egna glasögon och satte på mig min farfars fars, precis som jag jag var liten. Sedan tittade jag mot min bror.

– Du borde byta glas i de där bågarna och använda dem, sa han.

Nu lever glasögonen vidare med den nya generationen. Bland bråte och klenoder.